S: Stammisar

Det roliga med att jobba centralt i ett köpcentrum är att man tids nog upptäcker stammisarna. Oja, det finns gott av dem. Den trumpna mannen som alltid går där fram och tillbaka.
Det där unga paret som alltid går runt med den där barnvagnen och låter mycket... tror dom gjorde slut nyss dock.
Den där äldre mannen med backslick.
Mannen med rullator och röd jacka som inte går vidare innan han hunnit säga hej till en.
Gubbarna som har sitt favobord som dom sitter vid varje förmiddag och prata.
Sen har vi den skumaste av dem. Kl 16-18 mannen. Han sitter alltid där i cafét med en tidning och stirrar ut oss som jobbar. We all know him. Och ja, han sitter där exakt 16-18, varje dag. Snacka om rutin.
Det var bara några få exempel. Stammisar. Dom blir tillslut dina "jobbarkompisar" nästan. Du börjar nästa känna att nått saknas när dom inte är där. Dom blir mer och mer en del av varuhuset. Dom ska vara där helt enkelt.
(Oftast är det så i alla fall)

 - svensken