Det var faktiskt inte meningen att skrämma henne så mycket.
Men skrämd blev hon, med ett skräckslaget skrik och så ramla hon pladask på golvet.
Och då hör det till saken att hon inte är den lättskrämda typen.
Vem visste det, att jag kunde vara så skrämmande!?
Aja, jag kommer sakna henne mycket dessa dagar då hon unnar sig ett sånt där riktigt norsk sportlov med familjen. Men, men. Tiden går fort. Snart är hon tillbaka igen. Sweet.
- Svensken
1 kommentar:
Jag visste det! Det är ju det jag säger Carrot. Inte är du helt ofarlig inte. Själv har man ju börjat böla av skrämsel. ;)
Skicka en kommentar