S: Några timmar på svensk mark

Några timmar. Först hade jag verkligen inte orken att ta bussen till det regninga Strömstad, bara för att hämta ett pass. Men nångång behövdes det ju göras. Så varför inte nu. Men väl på bussen tyckte jag faktiskt det var skönt att bara åka bort någonstans. Skönt att se nått nytt. Så när jag väl hade fått ut passet (som för övrigt var väldigt annorlunda än hur pass förut sett ut) så tog jag mig en promenad i den lilla staden. Köpte mig en Elle tidning och satte mig på ett café. Det var riktigt längesedan jag läste en Elle tidning. Jag gillade det. Lite egen stund någonstans i ingenstans kan verkligen behövas ibland.

På bussen hem sen åkte jag med en förvirrad och pratglad norsk kvinna. En ung pratglad svensk kille och en Justen Bieber look a like grabb som hade koll på alla bussbyten för oss alla. Jag var mest tyst. Men vi blev ett litet gäng där. Jag gillar verkligen när främmande människor kommer i samma situation börjar samtala. Fantastiskt.
Hur som helst. Nu ska jag bara ta det lugnt och vila tills ungdomsmötet börjar. Kanske se en film. Galet. Dom hade rea på rimi på film. 10 kr styck. Det ni.

- Caroline

S: Spökbion

En fördel med att bo i Norge (och att man har netcom) är att man kan gå 2 för 1 på bio, eller kino som det heter här.
Så efter en god middag tog vi oss för först gången till vår stads LILLA kino.
Biografen vi satt i hade 4 stolrader... Det ni. Till en början så hade vi löjligt kul av bioreklamen som handla mest om bilar och läsk. Sen hade vi kul åt de fem andra som satt i biografen, som fixade fotpallar åt sig och liknande.
Efter det så började filmen, som denna gång var The Hunger Games. Jag gillade den verkligen. Hemsk och talande, men framför allt annorlunda från det man förut sett. Vi var verkligen känslomässigt delaktiga, till den grad att vi blev SKRÄCKSLAGNA när de där lustiga vilddjuren dök upp. Jag ofriviligt skrek (!) ut min "paralyserande" förskräckelse. Typisk mig. Samt att Victoria kasta sig åt sidan och gömde sig bakom sin jacka. Vilket ledde till den första och enda skrattet under filmen.
Aja, summan av kardemumman, vi hade en väldigt bra kväll. Bio blir det igen.

- Caroline (ursäkta dålig kvalité på bilderna)

Fina Victoria

Pizzanini

Victoria i den lilla "spök" bion

Flummiga tjejer

N: Fest och glädje

Nu är det fest!
Lilla syster och lille bror fyller år!
Stort Grattis!

-victoria

S: Årets bästa brunch

Idag träffa jag den här sköna tjejen.
Jag är minst sagt högst imponerad och inspirerad av denna kvinnas spontanitet och äventyr.
Tack kära Nicole för brunchen. Saknar dig already.
Ser fram emot nästa gång vi ses.

- Caroline

N: Detta blir braaaaa

Fantastisk undervisning idag på Troens Ords kvällsbibelskola!
Om just bön, Gah!
Bön är så otroligt viktigt i det kristna livet. Och vilken kraft det är i bönen! Man kan åstakomma så otroligt mycket bara genom att be, be och be. Otroligt bra kväll!

Min käre far mår mycket bättre tack o lov! Tack för alla böner!
Så nu är han hemma igen! Inflammation i hjärtsäcken var det tror jag.
Uchelliusch.

Ja så dagarna flyter på. Vårt mål nu är Israelresan i juni. Livets Ords ungdomsresa. Åh det kommer att bli så otroligt bra. Vi har aldrig varit i Israel förut så detta ser vi verkligen fram emot!
En pilgrimsresa till Israel är nog inte så dumt nej.
Tänk att få se alla platser där Jesus vandrade. Ja få se alla platser som det står om i Bibeln.
Åh Bibeln kommer nog verkligen bli levande efter resan. Plötsligt blir det en verklighet!
Detta blir braaaa

-victoria

N: NUNNA

Tittade igenom lite bilder från förra året. Och så hittade jag massa bilder från mitt PA (Projekt Arbete).
Jag var på besök i ett kloster för 4 dagar. Alsike Kloster. Ett kloster med en social verksamhet. Galet fantastiskt! Tideböner hela tiden!

Det var en viktig upplevelse. En speciell och otroligt facinerande tid.
Hade under kanske en tvåårsperiod innan klostervistelsen verkligen kämpat med tanken på om jag skulle bli nunna. Något jag verkligen inte ville! Jag hade redan som fyraåring börjat drömma om mitt framtida bröllop. Hade alltid varit en riktig tjejtjej. Bröllopet, My Prince Charming och alla barnen jag skulle få var en central del av mitt dagdrömmeri redan från fyraårsålder.
Så dessa tankar som kretsade runt i min hjärna var inte så populära. Men det var verkligen en kamp! Upplevde att Gud frågade mig om jag ville ge mitt liv till honom och låta Hans vilje ske. Jag ville inte. Vågade inte. Fy vilken kamp, fy vilken tid, usch det var hemskt. Kunde inte be eller lovsjunga helhjärtat. En kväll satt jag och min far och pratade om just detta. Klosterliv och nunnor. Han frågade mig om jag var rädd. Jag la på mitt riktiga pokerface och sa skrattande att det var det värsta jag hört. "självklart inte!"

- Sedan gick jag in på badrummet, böjde knä och började gråta.
Jag orkade inte mera. Jag ville ha fred med Gud och frid i hjärtat. Så jag bad,
" Käre Gud. Okej låt din vilja ske. Om det verkligen är din vilja så är jag villig att bli nunna. Men vill att du skall veta att jag verkligen vill gifta mig. Men låt din vilja ske, inte min. Amen.

Den natten sov jag gott. Frid i hjärtat. På morgonen vaknade jag med ett leende på läpparna. Och även med en visshet i mitt hjärta att det var inte nunna jag skulle bli! Det var inte det Gud ville ha från mig. Han ville bara ha mitt hjärta. Min hängivenhet.
Han ville ha det dyrbaraste jag hade. Drömmen om en familj. Han ville se om jag var villig att ge upp allt och följa honom. Precis som han prövade Abraham i Bibeln.
Gud sa åt Abraham att offra sin älskade son Isak. Abraham gick upp på berget och lade sonen på offeraltaret och skulle just döda honom när Gud ropar stopp. Gud ville bara se om Abraham var villig att ge upp det bästa han hade för Gud.

Så idag är jag en lycklig tjej som vet att Gud har inga som helst problemer med att jag en dag gifter mig!
Skall man bli nunna, vilket är ett fantastiskt liv, så måste man känna en stark kallelse och en längtan efter ett sådant liv. Man skall känna glädje över det. Gud verkar genom ens vilja när det gäller det. Ett liv i celibat är en gåva från himlen. Och jag har fått en annan gåva.
Tack Gud!

-victoria

Tideböner. Gud var verkligen närvarande. även om de ber på ett lite annorlunda sätt, så var det helt fantastiskt!

Mina två favoriter

Nunnorna ä så hängivna Gud. 

S: Norsk spindel

Okej, jag har alltid haft en fobi för spindlar. Mer eller mindre.Jag handskas med det bättre nu än förr, faktiskt.
Men jag undviker dem helst. Gärna. Oftast.
Egentligen vet jag inte varför. De är ju så små och ofarliga.
Men det bara är nått med dem. Jag vet inte. Så luriga.
Helt plötsligt är dom där i ett hörn. Du vet inte vart den har varit.
Den kommer när den vill.

Jag har inte stött på så många spindlar i Norge.
Men här om dan var det en medelstor krabat i badrummet.
Jag gav mitt ord på att inte döda honom, om han höll sig undan.
Det har han gjort också. Smart där. Men om han skrämmer mig, tittar fram när ja minst anar det; då lever han inte länge till.
Usch, jag hatar spindlar.

- c

N: Just take a minute and pray

Oj ni får ursäkta.
Har inte skrivit så mycket i det sista.
Men lite uppdatering dåra.
Den sista tiden har bestått av en hejdlös mängd svenskt gott påskgodis,
familjeutflykter, streetmission, en hel del familjekalas, bibelskola, möte med både Suzette Hattingh och
Stefan Salmonsson och en hel del andra mindre intressanta saker.
Just nu är det lite tungt. Min käre far ligger på sjukhuset. Inget allvarligt hoppas vi, men det är någonting med hjärtat. Så det är inte kul.
Men jag tror på en levande Gud, en Allsmäktig Gud, en Gud som kan hela!
Så detta kommer att bli bra tillslut!

-victoria

S: Working lady

Ja, lite uppdateringar då...JOBB.
Yes, det är i princip det enda jag har gjort sen jag kom tillbaka till Norge.
Vilket i sig har varit kul, faktiskt.
Jag gillar att jobbet mindre och mindre blir en ansträngning, pågrund av att jag är ny och ovan med arbetsuppgifterna, till en helt vanlig vardags rutin (ungefär).
Sen så blir man väl lite slut av att jobba så mycket ensam.
Det måste jag medge. Men ändå helt OK.

Men nu är det Söndag, dvs: Norge tar sin vilodag (allt är stängt)
Det är en sak som jag verkligen gillar med Norge.

Ja, vi ska försöka bli lite bättre på att blogga nu.
- C

S: Back

Lantluft. Katter. Solsken. Syskonkärlek. Familjegemenskap. Kramar. God mat. Mångfald av kaffekoppar. Påskägg. Något för mycket sötsaker. New India. Polisbesök (ansökan om pass - ska ju gripande till Israel!). Skratt utan gräns. Vänner. Skojakt. Varma gubben. Bio. Fika. Kvalitetstid. Livets Ord. Påsk. Reflekterande. Bussresor. Passion of the Christ. Varmt bad. Tankar. Konstutställning. Fågelkvitter. Bra film. Oreokake (Svensken lyckades minsan). Långa dyrbara samtal. Ljusa rum. Stort fönster. Skön sömn. Frihet. Avslappning. Lycka. Trivsel. Kärlek.

Att beskriva denna underbar vecka med ord går bara inte. Jag älskar mitt hemland. Jag saknar det redan. Jag ville faktiskt inte inse att jag var i Norge när jag vaknade imorse. Men sånt är livet.
Det finns flera bra saker med att bo i Norge också, så nu får jag njuta av dom sakerna tills nästa gång jag åker till Svearike. Men jag ser fram emot att snart komma tillbaka igen.

- C

S: Duktig flicka...

Jag hoppar på buss 844 och samma trofasta busschaufför (som alltid har kvällspassen) sitter där igen.
Alltid när man har betalat säger han just det; duktig flicka. Vet inte om jag gillar det. låter lite barnsligt. Men det är, trotts allt, en av flera saker som försäkrar mig om att jag verkligen är hemma igen.
I kära underbara Sverige. Yes, jag ska vara här hela veckan. Vilken glädje!
Jag älskar verkligen detta land. Vilket jag inser nu när jag oftast inte har det.
Som vanligt alltså. Man uppskattar inte saker tillräckligt förren man "inte har" det längre.
Så nu ska jag verkligen njuta den här veckan, då jag verkligen har det.

- Caroline