Glädjerus i ena stunden till rena rädslechocken den andra. Spännande till att vara ångestframkallande. Det går långsamt ibland, när man skall uppför en backe, ännu en motgång.
Men plötsligt rycker vagnen till och man hinner knappt blinka förrän man störtdyker ned i 90 graders vinkel.
Och Känslan av att bara flyga fram utan minsta ansträngning. Bara lita på att vagnen håller. Precis som jag måste lita på att Tivolit har kontrollerat berg-och dalbanan innan jag satte mig i dess vagn, så måste jag lita på att Gud har allt under kontroll. Att han vet precis vad som näst skall hända. Han vet hela karusellens alla loopar, backar, svängar och hjälper mig på vägen.
Precis som jag måste lita på att vagnen kommer att hålla i svängarna, att säkerhetsbältet inte lossnar, precis så måste jag lita på att Gud har ordnat det så att min resa blir trygg. Därmed inte garanterat att allt alltid kommer att vara på topp. Det kommer att komma tillfällen man bara vill stoppa vagnen och hoppa av. Tillfällen då man är livrädd. Men man kan då välja att lita på Guds löften. Att han håller allt han lovat. Bara sitta kvar i vagnen, blunda för en liten sekund och bara känna hur vagnen närmar sig målet.
Men bara så länge jag är kvar i vagnen, i Guds vilja. Så länge jag är kvar i tron på Jesus Kristus har jag möjligheten att komma fram, nå målet.
En evighet med Jesus Kristus.
Så tack Jesus för din omsorg. Låt din vilja ske i mitt liv. Jag är villig att följa dig, No matter what.
Jag litar på dig.
-norskeen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar